Valberedningens förslag 2018
Om processen:
Valberedningen har behandlat sammanlagt sju nomineringar med ett varierande antal personer i varje nominering. Utöver nomineringarna har vi även fått arbeta rekryterande, men i mindre omfattning. Vi uppmanar föreningens medlemmar att nominera särskilt revisorer och revisorsersättare inför nästa verksamhetsår.
Till samtliga poster i styrelsen, frånsett ordförande, har det inte funnits någon konkurrens. Eftersom vi har kännedom om de nominerade, så har vi inte genomfört intervjuer till dessa poster. Till ordförandeposten har vi däremot intervjuat båda kandidater, främst om deras tankar om vad de vill göra med GSHF kommande verksamhetsår.
Vi ber om ursäkt för att förslaget kommit sent omsider.
Förslaget:
Till ordförande:
Sofia Hvittfeldt
Övrig nominerad:
Dijana Mujdzic
Motivering:
Sofia Hvittfeldt har ett mångårigt engagemang inom S-studenter, och har före sina uppdrag i GSHF varit aktiv inom Laboremus. Utöver detta har hon länge arbetat för Palestinas sak, och är just nu i Palestina i anslutning till sin utbildning.
Båda nominerade har varit mycket lämpliga kandidater, med lång organisatorisk och politisk erfarenhet och hjärta för föreningen och båda hade gjort en stark insats som GSHF:s ordförande. Vad som blivit utslagsgivande har dock varit klubbens nuvarande något inaktiva status, där valberedningen bedömt att Sofia haft något mer betoning på de kvaliteter som kan vända denna utveckling. Bland annat har hon genomgått en organiseringskurs som betonar just hur en bygger upp en förening. Valberedningen bedömer att GSHF är i behov av att aktivera nuvarande medlemmar såväl som värva nya och ha en kontinuerlig verksamhet. Detta har i sin tur stor betydelse för GSHF:s förutsättningar att bedriva en aktiv och framgångsrik valrörelse. Valberedningen bedömer att Sofia hade mer konkretiserade idéer och tankar om hur detta kunde gå till. Med detta sagt har båda kandidater haft sina väldigt starka sidor, vilket gjort avvägningen mycket svår för valberedningen.
Till vice ordförande:
Maya Potter
Inga övriga nominerade
Till kassör:
Björn Lönnqvist
Inga övriga nominerade
Till styrelsen:
Anja Olin Pape
Mirza Barakzahi
Motivering (vice, kassör, ledamöter):
Valberedningen ser vice ordförande, kassör och styrelseledamöter som en sammansättning som ger föreningen en mycket bra blandning av kontinuitet, erfarenhet och nya perspektiv utifrån. Samtliga har ett långt engagemang antingen inom föreningen eller inom andra delar av arbetar- och ungdomsrörelsen.
Tillsammans med medlemmarna tror vi att styrelsen kommer kunna göra ett mycket bra arbete med att stärka GSHF som organisation och att driva valrörelse.
Till revisorer:
Erik Vestin
Sofi Bringsoniou
Till revisorsersättare:
Roshan Yigit
Malin Malm
Valberedningen
Utöver dessa namn har vi också samlat in kandidater till valberedningen genom nomineringsformuläret. Vi kommer självklart inte föreslå valberedning, men de nominerade (ej tillfrågade) är:
Marina Fransson
Roshan Yigit
Håkan Bernhardsson
Luwam Ghebremichael
Edwin Fondén
Emelie Markianos
Hälsningar
Valberedningen:
Edwin Fondén
Roshan Yigit
Håkan Bernhardsson
Nomineringsanmodan GSHF 2018
|
|||||||||||||||
Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2GKsDfM
Kallalse beslutande medlems- och årsmöte
|
|||||||||||||||
Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2EeXqzf
Kallelse till beslutande medlemsmötemed GSHF
|
|||||||||||||||
Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2DqNjuR
Kallelse beslutande medlemsmöte för GSHF
|
|||||||||||||||
Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2xo6E8Y
Linnea Stevander (Förbundsstyrelsen) GSHF
Linnea Stevander heter jag och är 22 år gammal, även om jag känner mig dubbelt så gammal för det mesta. Jag skriver för tillfället på min kandidatuppsats i statsvetenskap. Jag sitter även på kommunala förtroendeposter i Kungälvs kommun och jobbar extra som personlig assistent.
När jag var 14 år var jag arg. Jag var så arg att jag gick med i SSU. Sedan dess har jag uttryckt min ilska över rådande samhällssystem genom motioner, debattartiklar och en och annan debatt på krogen på senare tid.
Nu kandiderar jag till S-studenters förbundsstyrelse. Jag gör det för att jag vill ge andra medlemmar samma chans som jag fick. Samma chans till idépolitisk utveckling, till att kunna påverka den lokala, regionala och nationella politiken och samma chans till gemenskap.
Ofta får jag frågan kring mina hjärtefrågor och då brukar jag dra till med någon dagsaktuell fråga. Sanningen är att jag brinner för ideologi, för idépolitiken snarare än för utformningen av pensionssystemet. När en brinner för ideologi blir alla sakfrågor intressanta och kan ligga till grund för ett konstruktivt samtal.
Vill du kongressa med s-studenter?
|
|||||||||||||||
Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2p4SxRE
Vill du kongressa med s-studenter?
|
|||||||||||||||
Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2oJsMWS
Elin Fondén (Förbundsstyrelsen) GSHF
När jag var 17 år gammal gjorde min nyfikenhet (och småstadens tristess) att jag hamnade på en föreläsning om Pakistan. Jag gjorde en ansökan till föreningens utbytesprojekt och blev antagen utan att riktigt förstå i vilken utsträckning denna upplevelse skulle påverka min framtid. Ett år senare satt jag på ett jordgolv och hörde berättelser om kvinnor som tvingats ta livet av sig efter ha blivit utsatta för våldtäkt. På samma jordgolv födde kvinnorna barn. Jag fick höra om hur döttrarna inte blev skickade till skolan och att många äldre kvinnor inte kunde läsa. När barnen blev förkylda i ett hushåll i byn så köpte deras mamma ögondroppar. Eftersom förpackningarna var så lika och hon inte hade fått lära sig att läsa etiketterna så droppade mamman klister i sina barns ögon, istället för medicin. Barnen blev blinda och döttrarna var nu omöjliga att gifta bort. När jag kom hem till Sverige slogs jag dessvärre inte av hur långt vi har kommit med jämställdheten här, utan av hur lika de strukturer som bygger upp det patriarkala förtrycket är oavsett om vi pratar om Sverige eller Pakistan. Då blev jag feminist.
Idag läser jag globala studier på Göteborgs universitet men spenderar under denna termin inte en dag i Göteborg. När jag skriver detta har jag nyss avslutat en fältkurs i utvecklingsekonomi i Vietnam och anlänt till Mexiko City där jag kommer färdigställa min kandidatuppsats om betydelsen av genus hos urbana aktivister. Jag älskar att få allt det ”svenska” ifrågasatt och mina egna föreställningar bortblåsta. När jag möter människor från världens alla hörn utvecklas jag så mycket mer. Jag tror att det gäller även för hela länder. Beroende på var vi föds och med vilka förutsättningar så bär vi med oss olika erfarenheter. Endast en kombination av olika sådana kan tillvarata mänsklighetens fulla kompetens. Idag utestängs svarta människor, bruna människor och människor som har ett utländskt klingande namn både från politiska poster och från arbetslivet. Anti-rasismen och den postkoloniala kampen är för mig centrala delar av den socialdemokratiska rörelsen. Det är en kamp som S-studenter måste driva mycket hårdare.
Innan jag begav mig till Vietnam var jag ordförande för Göteborgs Socialdemokratiska Högskoleförening. Mitt främsta mål var att göra föreningen mer tillgänglig för personer som föll utanför den tidigare normen ‒ vita, heterosexuella snubbar som läste statsvetenskap på universitetet. Jag minns att jag på ett av mina tidiga möten med föreningen deltog i ett separatistiskt pass där jag till en början var den enda icke-manliga deltagaren. Årsmötet då jag avgick fyllde vi två soffor med icke-män. Det kändes så skönt. Självklart ser jag många saker jag hade velat att vi som styrelse gjorde bättre, men att ha skapat ett rum där fler personer kunde känna sig välkomna och fler vågade diskutera politik var för mig det allra mest betydelsefulla. Det kommer det vara för mig också om jag får vara med i förbundsstyrelsen. Idag präglas det politiska samtalet av en maskulin norm där ekonomisk politik lyfts fram som det enda viktiga. Sakpolitisk fakta och namn på gamla ministrar ger större trovärdighet än berättelser om personliga erfarenheter. Detta är normer som hindrar både kvinnor, män och icke-binära från att höja sina röster kring frågor som faktiskt betyder mycket för dem. Genom att ifrågasätta dessa och välkomna människor till oss, oavsett klass, kön, hudfärg, funktion, etnicitet, utbildningsform eller partnerval kan vi skapa en verklig folkrörelse.