Vill du kongressa med s-studenter?





Vill du kongressa med s-studenter?




Veckans nyhetsbrev från GSHF



Ombud till s-studenters kongress 

Ombud till s-studenters kongress
Den 9-11 juni är det dags för s-studenters kongress som detta år kommer ske i Borås! I år har vi i GSHF blivit tilldelade sex ordinarie ombud samt en ersättare, och för att välja vilka som ska skickas kallas Du härmed till ett beslutande medlemsmöte! Vill du åka, eller vet någon som absolut borde spendera en långhelg i Borås? Maila in din nominering till gshfkontakt@gmail.com. Det kommer även vara mötet att nominera sig själv/andra under det beslutande årsmötet.

När? Tisdagen den 9:e maj, klockan 18.00
Var? Café Liberté, Olof Palmes Plats 1, järntorget. 

Med vänlig hälsning,
Styrelsen

  | GSHF på Facebook |   
Copyright © 2017 Göteborgs socialdemokratiska högskoleförening (GSHF), All rights reserved.

Email Marketing Powered by MailChimp



Nyhetsbrevet hittar du här: http://bit.ly/2oJsMWS

Elin Fondén (Förbundsstyrelsen) GSHF

När jag var 17 år gammal gjorde min nyfikenhet (och småstadens tristess) att jag hamnade på en föreläsning om Pakistan. Jag gjorde en ansökan till föreningens utbytesprojekt och blev antagen utan att riktigt förstå i vilken utsträckning denna upplevelse skulle påverka min framtid. Ett år senare satt jag på ett jordgolv och hörde berättelser om kvinnor som tvingats ta livet av sig efter ha blivit utsatta för våldtäkt. På samma jordgolv födde kvinnorna barn. Jag fick höra om hur döttrarna inte blev skickade till skolan och att många äldre kvinnor inte kunde läsa. När barnen blev förkylda i ett hushåll i byn så köpte deras mamma ögondroppar. Eftersom förpackningarna var så lika och hon inte hade fått lära sig att läsa etiketterna så droppade mamman klister i sina barns ögon, istället för medicin. Barnen blev blinda och döttrarna var nu omöjliga att gifta bort. När jag kom hem till Sverige slogs jag dessvärre inte av hur långt vi har kommit med jämställdheten här, utan av hur lika de strukturer som bygger upp det patriarkala förtrycket är oavsett om vi pratar om Sverige eller Pakistan. Då blev jag feminist.

Idag läser jag globala studier på Göteborgs universitet men spenderar under denna termin inte en dag i Göteborg. När jag skriver detta har jag nyss avslutat en fältkurs i utvecklingsekonomi i Vietnam och anlänt till Mexiko City där jag kommer färdigställa min kandidatuppsats om betydelsen av genus hos urbana aktivister. Jag älskar att få allt det ”svenska” ifrågasatt och mina egna föreställningar bortblåsta. När jag möter människor från världens alla hörn utvecklas jag så mycket mer. Jag tror att det gäller även för hela länder. Beroende på var vi föds och med vilka förutsättningar så bär vi med oss olika erfarenheter. Endast en kombination av olika sådana kan tillvarata mänsklighetens fulla kompetens. Idag utestängs svarta människor, bruna människor och människor som har ett utländskt klingande namn både från politiska poster och från arbetslivet. Anti-rasismen och den postkoloniala kampen är för mig centrala delar av den socialdemokratiska rörelsen. Det är en kamp som S-studenter måste driva mycket hårdare.

Innan jag begav mig till Vietnam var jag ordförande för Göteborgs Socialdemokratiska Högskoleförening. Mitt främsta mål var att göra föreningen mer tillgänglig för personer som föll utanför den tidigare normen ‒ vita, heterosexuella snubbar som läste statsvetenskap på universitetet. Jag minns att jag på ett av mina tidiga möten med föreningen deltog i ett separatistiskt pass där jag till en början var den enda icke-manliga deltagaren. Årsmötet då jag avgick fyllde vi två soffor med icke-män. Det kändes så skönt. Självklart ser jag många saker jag hade velat att vi som styrelse gjorde bättre, men att ha skapat ett rum där fler personer kunde känna sig välkomna och fler vågade diskutera politik var för mig det allra mest betydelsefulla. Det kommer det vara för mig också om jag får vara med i förbundsstyrelsen. Idag präglas det politiska samtalet av en maskulin norm där ekonomisk politik lyfts fram som det enda viktiga. Sakpolitisk fakta och namn på gamla ministrar ger större trovärdighet än berättelser om personliga erfarenheter. Detta är normer som hindrar både kvinnor, män och icke-binära från att höja sina röster kring frågor som faktiskt betyder mycket för dem. Genom att ifrågasätta dessa och välkomna människor till oss, oavsett klass, kön, hudfärg, funktion, etnicitet, utbildningsform eller partnerval kan vi skapa en verklig folkrörelse.

Emelie Markianos (Förbundsstyrelsen) SHS, GSHF

Hej! Mitt namn är Emelie Markianos och jag kandiderar till förbundsstyrelsen. Jag har fått förtroendet av både min hemklubb SHS, men också av GSHF att representera Göteborgs socialdemokratiska studenter. För närvarande läser jag civilekonomprogrammet på handelshögskolan samt ryska vid Göteborgs Universitet.

Att läsa på Handels är otroligt givande men jag kände inte igen mig i deras beskrivning av verkligheten. Sommaren innan jag började på handels hade jag läst Pikettys Kapitalet i det 21 århundradet. Väl på handels undrade jag om de sovit under en sten det senaste århundradet och blundade för hur verkligheten faktiskt ser ut. Någonstans i samma veva upptäckte jag S-studenter och där fann jag kamrater som också såg hur ojämlikt, inte bara kapitalet är fördelat utan även samhället i stort. Idag råder inte likaberättigade förutsättningar vad gäller rätten till asyl, rätten till bostad och rätten till lika lön för lika arbete. Kort och gott rätten till att påverka sin situation oavsett bakgrund.

Tidigare har jag varit aktiv i SSU Göteborg, där jag satt i distriktsstyrelsen. Men då vårt parti införde den tillfälliga asyllagen, valde jag att inte återkandidera, eftersom jag inte längre visste om jag kände igen mig i denna socialdemokratiska riktning. Jag vände mig till S-studenter och insåg att det inte var jag som frångått min ideologiska kompass utan partiet. På GSHFs möten insåg jag det fantastiska med vårt förbund, att alla kan sitt område väldigt väl, och att vi med all kunskap vi besitter tillsammans blir oslagbara. Det är också på det sättet jag kom att inse hur mitt idealsamhälle såg ut, och att S-studenter så som jag upplevt det utgjorde ett mikrokosmos av detta. När alla får lov att ägna sig åt sin/a passion/er och växa, kan vi tillsammans gå längre. Istället för att tävla mot varann, måste vi tävla mot orättvisorna.

Som 90-talist är det självklart att ekonomiska kriser har präglat både min uppväxt, men min uppväxt är inte bara min utan hela samhällets. Vi har gått från att vara en humanitär stormakt till att vi idag stänger gränserna för människor. Men inte för kapitalet som fortfarande ackumuleras i det översta skiktet. Vi har gått från att vara en renommerad välfärdsstat till att det idag finns en bild av psykisk hälsa som enbart tillåts råda under marknadsekonomiska krafter – självkänsla är något som lyder under kapitalistiska marknadskrafterna tillgång och efterfrågan, ju mer du har av det som tillfrågas desto större självkänsla.

Som 90-talister har vi genomlevt omvandlingen från socialdemokratisk välfärdsstat till liberalismens marknadsekonomiska stat. Vi har vuxit upp under denna förändring, och kan med säkerhet säga att det ekonomiska systemet som sådant givit upphov till klasskillnader i våra egna samhällen. Utifrån detta är steget inte långt till att se hur det ekonomiska systemet som sådant även ger upphov till en ojämlik värld.

Skulle jag få förtroendet som förbundsstyrelseledamot för S-studenter kommer jag se till att vi vecklar ut och utvecklar den socialdemokratiska ekonomiska ideologin. Det är endast så vi kan återerövra de socialdemokratiska värderingarna, endast så kan vi återerövra svenska folkets förtroende och endast så kan vi bygga en jämlik värld.

Emelie Markianos